malin

Folkmord, Cybermobbing och självmord.
Tre allvarliga ämnen som tål att diskuteras.

Folkmord efter förintelsen förväntades vara omöjligt, ändå så ignorerade FN skriken på hjälp från Rwanda när hundratusentals människor blev mördade p.ga. sin religion. De drog tillbaka sina styrkor när de var det enda som gav de utsatta hopp. Militärer som såg de utsatta och vad som låg framför dem var tvingade att vandra därifrån och möta deras blickar. Att vara utpekad till att dö för vad man tror och har levt efter finns inte ens på våran karta. Det är för overkligt för oss att inse hur fler folkmord efter WW2 kunde inträffa. Det är inte okej.

När en mamma skapar ett falskt MySpace-konto för att se vad hennes dotters fd. kompis säger om henne, låtsas vara en nyvunnen kompis för att sen säga att hon inte längre vill vara det och därefter trakassera och mobbar henne tills denna 13-åriga flicka begår självmord, så har allting gått för långt. Mobbing har fått en ny innebörd, det är inte längre krokben i korridoren (som bara det är en förnedring) utan det är nu trakassering i hemmet. Av en fullvuxen kvinna som bor bara några hus bort! Det är absurt, och kvinnan kan inte straffas på ett enda sätt. Det finns ingen lag som säger att man inte får mobba någon, trots att det leder till psykiskt lidande i en abnormt stor portion när mobbingen dimper ner i ens gästbok eller mejlbox även i hemmet.

För många unga klarar sig inte igenom den jobbiga perioden för att de inte kan hitta någon stabilitet. De kan inte ens få nya kompisar på nätet, för där hittar mobbarna personen också. Rykten sprids och ett förvirrat barn sitter i sin inlåsta hjärna och tanken självmord ploppar upp. En väg ut.

En väg ut.